Kortare förvarstider och återreseförbud

Det så kallade Återvändandedirektivet implementerades den 1 maj 2012 i svensk lag och har alltså trätt i kraft. De regeländringar som nu införts gäller för tredjelandsmedborgare, dvs personer från länder utanför EU, samt är i stort sett de samma i hela EU.


 

När det gäller återreseförbud innebär de nya reglerna i korthet följande:

Personer med avvisnings- eller utvisningsbeslut som inte lämnar Sverige inom den tid som angetts av Migrationsmyndigheterna får ett återreseförbud på ett år till alla Schengenstater. Normalt kommer den tid som anges i ett beslut även fortsättningsvis att vara två veckor vid avvisning och fyra veckor vid utvisning.

Om det i samband med beslut om avvisning eller utvisning bedöms finnas en risk att en person ska hålla sig undan kan denna få ett återreseförbud på upp till fem år. Det räcker här med att personen sagt att den inte tänker lämna Sverige. Andra skäl kan vara att personen tidigare har hållit sig undan, att han/hon har använt en falsk identitet, medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller undanhållit viktig information, har dömts för ett brott som kan ge fängelse, eller inte har hjälpt Migrationsverket att ta fram bevis på sin identitet.

Den som har barn med tillstånd att bo inom Schengenområdet kan slippa återreseförbud, beroende på omständigheterna. Även andra skäl kan göra att återvändandeförbudet kan upphävas.


Kortare förvarstider. När det gäller den kritiserade förvarstagningen där det tidigare inte fanns någon egentlig bortre tidsgräns fastslagen har följande beslutats.

• En utlänning får tas i förvar om det är sannolikt att han/hon kommer att avvisas eller utvisas, om identiteten är oklar, om det är sannolikt att han/hon kommer att försöka hålla sig undan, eller begå brott. Men om en utlänning tas i förvar ska beslut om verkställighetsförvar fattas senast efter 48 timmar, annars måste utlänningen försättas på fri fot.

En utlänning får inte kvarhållas i verkställighetsförvar längre tid än två månader om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Om det finns sådana synnerliga skäl ska utlänningen ändå inte få hållas i förvar längre tid än tre månader. Synnerliga skäl kan vara misstanke om att utlänningen annars skulle hålla sig undan eller begå brott, att personen inte samarbetar eller att det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar.

Om det vid synnerliga skäl är sannolikt att verkställigheten kan ske, men kommer att ta längre tid än tre månader på grund av att utlänningen inte samarbetar eller om det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar ska utlänningen ändå inte få hållas i förvar längre tid än tolv månader.

• En utlänning som hålls i förvar och har placerats på kriminalvårdsanstalt, i häkte eller polisarrest ska hållas avskild från övriga intagna och ges möjlighet att ha kontakt med personer utanför institutionen, om utlänningen inte har utvisats på grund av brott.

Om en utlänning ska hållas under uppsikt, tex efter att ha släppts ur förvar, ska beslutet om uppsikt omprövas efter sex månader. Beslut om uppsikt kan ersätta förvar om utlänningen samarbetar.


Läs mer om återvändandedirektivet här.
Regeringens proposition till Riksdagen (Prop 2011/12:60)
Riksdagens beslut, den 21 mars 2012.
Migrationsverkets hemsida.
Migrationsverkets faktablad.