Alla inlägg av MG Juridik

Flytta fritt – möjligt efter fem år i EU  

Efter fem år i ett EU-land, med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring, har den som är medborgare i ett icke EU-land rätt att få ett bevis om varaktig bosättning. Statusen som varaktigt bosatt ger innehavaren rätt att fritt flytta mellan EU:s olika länder, även om personen inte är medborgare i ett EU-land.  

Tyvärr känner många inte till den här möjligheten som är öppen för alla som bor i EU och är så kallade ”tredjelandsmedborgare” – medborgare i ett annat land som ligger utanför Europeiska unionen.

I mitt arbete med migrationsärenden möter vi ofta tredjelandsmedborgare som har flyttat till Sverige från ett annat land i EU där de bott länge och haft permanent uppehållstillstånd, ett tillstånd som de tyvärr förlorat när de flyttat hit eftersom de inte kände till sin rätt att begära bevis om varaktig bosättning – innan flytten. För vissa slutar allt detta med återresa till hemlandet. För andra betyder det att hela den jobbiga processen med att söka uppehållstillstånd måste göras om igen och det dröjer flera år innan personen kan ha ett nytt permanent uppehållstillstånd, men nu i Sverige.

EU berömmer sig självt om att ha så kallad fri rörlighet. Alla som är medborgare i ett EU-land har rätt att fritt resa mellan EU:s olika länder, att söka arbete och studera i alla delar av EU (med undantag för Danmark, Irland och Storbritannien, där gäller andra regler). Men eftersom många länder i EU har hårda medborgarskapslagar, som gör det svårt att få medborgarskap trots lång bosättning i landet, har situationen för de så kallade tredjelandsmedborgarna blivit allt mer utsatt. Det har i sin tur lett till olika rättsliga prövningar som gällt exempelvis den fria rörligheten och de sociala förmånerna. Genom dessa olika prövningar av ärenden har de rättsvårdande myndigheterna inom EU slutligen uttalat att det inte är rimligt att de som bott och arbetat länge i EU, har betalat skatt, skött sig och bidragit till samhällets uppbyggnad inte ska kunna leva i EU på samma villkor som de olika nationernas medborgare.

Det är nu mer än tio år sedan EU-domstolen för första gången slog fast att alla som bor och arbetar i EU ska ha samma rättigheter till sociala förmåner och fri rörlighet inom unionen, oavsett om de är medborgare i ett av unionens länder eller ej. Ett politiskt beslut om hur dessa legala rättigheter skulle säkras togs 2003 av Europeiska rådet.   För att översätta till mer begriplig svenska innebär detta alltså att rätten till fri rörlighet och rätten till sociala förmåner i EU måste gälla alla de som bor och arbetar i EU, även de som inte är medborgare i något av EU:s länder utan har behållit sitt medborgarskap i ett tidigare hemland. Status som varaktigt bosatt ska garantera den rätten. De enda länder som är undantagna från de här reglerna är Danmark, Irland och Storbritannien. Det innebär att där kan en tredjelandsmedborgare inte få uppehållstillstånd enbart på grund av en status som varaktigt bosatt i ett annat EU-land.

Gränsen för när en tredjelandsmeborgare har rätt att ansöka om och utfå ett bevis om sin status som varaktigt bosatt i EU har dragits vid fem år med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring. Hinder för att få beviset är alltså exempelvis försörjningsstöd genom sociala myndigheter, eller kriminalitet.  Om du som läser det här själv har bott i Sverige mer än fem år och är självförsörjande men inte medborgare i ett EU-land, kan det kanske vara idé att fundera på att ansöka om att få ut beviset om varaktig bosättning.

Informationen från EU finns på 15 olika språk. Det svenska Migrationsverket har också en sida som berättar mer om hur du söker bevis om status som varaktigt bosatt. Vill ni ha ytterligare råd kring migrationsfrågor, eller behöver hjälp med ert specifika ärende, sök er då till en juridisk byrå eller advokatbyrå.

 

(den här texten har också publicerats på annan plats)

När du vill återförenas med barn

Det har blivit allt vanligare att svenska myndigheter underkänner dokumentation över folkbokföring från länder där den skriftliga dokumentationen antingen är obefintlig eller också betraktas som ofullständig eller osäker. Detta kan få allvarliga konsekvenser för en förälder som hamnar i situationen att han eller hon inte kan betraktas som juridisk vårdnadshavare för barnet.

Enligt svensk praxis upphör ett tidigare hemlands regler om vårdnad att gälla när barn och föräldrar kommer till Sverige från annat land. Istället tillämpas svensk och europeisk lag. Det kan ibland ställa till det rejält för en del föräldrar, särskilt när det inte finns giltig dokumentation gällande föräldraskapet.

Enligt svensk lag har mamman alltid ensam vårdnad om hon aldrig har varit gift med barnens far. Det är alltså lättare för en mamma att registreras som vårdnadshavare hos Skatteverket än för en pappa. Finns inga juridiskt giltiga bevis på att föräldrarna har varit gifta när barnen föddes (skriftlig dokumentation) eller att de fortfarande är gifta, registreras barnen alltid med enbart mamman som vårdnadshavare.

Utan rätt dokumentation riskerar alltså särskilt pappor att inte kunna registreras som vårdnadshavare i Sverige, vilket kan bli en mycket besvärlig situation. Det innebär nämligen att han riskerar att förlora sin bestämmanderätt över barnen. Även då pappan kunnat registreras som gemensam vårdnadshavare kan det bli knepigt, i de situationer där bägge föräldrarnas underskrifter krävs. Det kan till exempel handla om att skriva in ett barn på dagis, i en skola, eller att flytta och byta folkbokföringsadress.

Om barn som kommit till Sverige från utlandet helt saknar juridiskt giltiga vårdnadshavare kommer socialnämnden i den lokala kommunen att få en signal om detta. Myndigheten måste då träda in och utreda vem som ska vara vårdnadshavare och i förekommande fall även utreda vem som är biologisk förälder. Barnen registreras i sådant fall dessutom som ”ensamkommande” av myndigheten. Detta problem gäller särskilt familjer som kommer från något av de länder i världen där de flesta överenskommelser sker muntligen och äktenskap inte alltid registreras officiellt, vilket kan medföra att det saknas papper på att föräldrarna i fråga varit eller är gifta med varandra.

När barn ska komma hit från ett annat land och den mottagande föräldern är en ensam pappa är det alltså EXTRA VIKTIGT att, om möjligt redan innan barnen kommer, se till att det finns en i Sverige juridiskt giltig dom som visar att pappan har ensam eller gemensam vårdnad (tex genom Svensk Tingsrätt), alternativt ett juridiskt giltigt originaldokument som visar att föräldrarna varit gifta med varandra samt slutligen även ett dokument som bevisar att mamman har godkänt att barnen reser till Sverige för att bosätta sig där med pappan.

OBS! Enbart ett dokument där mamman godkänner att barnet reser till Sverige räcker inte för att pappan ska kunna räknas som vårdnadshavare i juridisk mening i Sverige.

OBS! Att domstolsbeslut från andra länder gällande vårdnad inte alltid gäller i Sverige. Domar godkänns bara om de kommer från länder som ratificierat (godkänt) de konventioner (internationella överenskommelser) som ska underlätta vid internationella vårdnadstvister, för skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Vårdnadsbeslut från ett icke-konventionsland kan en förälder alltså behöva begära att få fastställt i en svensk domstol för att det ska vinna juridisk giltighet. Detta är extra vanligt då det gäller barn vars mor är kvar i hemlandet. Att påbörja denna process efter att barnen kommit till Sverige kan ta mycket kraft, tid och energi och om man kan ordna juridiskt giltiga papper redan från början underlättar det invandringen betydligt. Många utomeuropeiska länder, tex i Afrika, uppfyller inte konventionens krav. Läs mer om bortförda barn och internationella överenskommelser här: Regeringens informationssida om internationella vårdnadstvister.

Även om det saknas dokumentation har Skattemyndigheten laglig möjlighet att registrera exempelvis makar med barn som gifta och gemensamma vårdnadshavare i de fall då de exempelvis kommit tillsammans från länder där dokumentation saknas. Men så fort det finns tveksamhet kring uppgifterna avseende exempelvis vårdnad om barn, dvs tex i de fall då en förälder är kvar i hemlandet, har Skatteverket möjlighet att neka registrering om det inte finns dokumentation. Det vanligaste är då att man helt enkelt registrerar endast modern som vårdnadshavare.

Ett mycket gott råd till föräldrar som vill hämta barn till Sverige från ett land som inte finns med på listan över konventionsländer är alltså att kontakta en jurist innan barnen ska komma, för en genomgång av vad som behöver göras.

(den här texten har också publicerats på annan plats)

Regeringen skärper reglerna för arbetskraft

Pressmeddelande från regeringen:
Nu skärper vi reglerna för arbetskraftsinvandring.
Det ska bli lättare att upptäcka och stoppa missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring. Det föreslår regeringen och Miljöpartiet i en proposition som lämnas över till riksdagen på onsdagen.

Dörren för arbetskraftsinvandring till Sverige öppnades redan 2008. Reformen är en av de viktigaste inom migrationsområdet eftersom arbetskraftsinvandring har en avgörande betydelse för Sveriges förmåga att möta både dagens och framtidens utmaningar på arbetsmarknaden.

Reglerna som infördes genom arbetskraftsinvandringsreformen är utformade på ett sätt som ska underlätta för både utländska arbetstagare och svenska företag. Det ger Sverige ett av världens mest öppna system för arbetskraftsinvandring. Något vi ska vara stolta över. Tack vare den svenska reformen för arbetskraftsinvandring är människor välkomna oavsett yrke eller utbildning, under förutsättning att de har ett jobb som de kan försörja sig på, med lön och villkor på samma nivå som svenska kollektivavtal. Människor får komma hit och förverkliga sina drömmar, samtidigt som Sverige gör en viktig investering genom att attrahera människor som är ovärderliga i byggandet av framtidens Sverige.

Det ekonomiska samarbetsorganet OECD har gjort en genomlysning av det svenska systemet och kommit fram till att det i huvudsak fungerar bra. Det har inte lett till den löne- eller villkorsdumpning som en del varnade för. Istället är den ökade rörligheten över gränser positiv för både Sverige och de individer som kommit hit. Men det finns inga perfekta reformer. Det finns problem som måste lösas.

Det finns idag – precis som före reformen – oseriösa arbetsgivare som är beredda att utnyttja både regler och människor. Det är oacceptabelt att arbetsgivare utnyttjar människors utsatthet. Allt missbruk måste stävjas. Regeringen och Miljöpartiet är överens om att införa kraftfulla åtgärder för att stoppa missbruk av arbetskraftsinvandringsreglerna.

De åtgärder som föreslås syftar till att upptäcka och stoppa missbruk samtidigt som arbetstagaren ges en ökad trygghet. De stärker migranters rättigheter utan att försvåra för människor att komma till Sverige.

Åtgärderna kan sammanfattas i tre huvudpunkter:

Efterkontroller. Migrationsverket kommer att utföra kontroller även under löpande tillståndstid, så kallade efterkontroller. De kommer bland annat att titta på om förutsättningarna för arbetstillståndet, till exempel kollektivavtalsenlig lön, fortfarande är uppfyllda. Kontrollerna kommer att ske utifrån ett systematiskt urval, återkommande riktat till vissa branscher vilket kan variera över tiden, och även genom stickprov. Migrationsverket ges vidare verktyg för att ingripa om det i det enskilda fallet visar sig att reglerna missbrukas.

Utökade kontroller av arbetsgivare. Arbetsgivare kan bli föremål för utökade kontroller. Tidigare misskötsamhet beaktas redan i dag vid tillstånds­prövningen. Detta ska gälla även fortsättningsvis. Nytt blir att arbetsgivare på begäran ska lämna uppgifter om anställningsvillkor till Migrationsverket. Uppgifterna ska lämnas på heder och samvete. En arbetsgivare som lämnar osanna uppgifter eller förtiger sanningen gör sig skyldig till brott och kan dömas till straff enligt bestämmelser i brottsbalken.

Längre omställningsperiod för arbetstagare. Arbetstagare ges ett ökat skydd genom en längre omställnings­period och större informationsinsatser. En arbetskraftsinvandrare som säger upp sig eller blir uppsagd under Migra­tionsverkets utredning om eventuell återkallelse ska få en extra månad på sig (det vill säga totalt 4 månader) att söka ny anställning och nytt tillstånd. En ökad tid att hitta ett nytt arbete om anställningen upphör minskar arbetstagarnas beroendeställning. I samband med ansökan och beslut ska arbetstagaren informeras av Migrationsverket om de krav som ställs på skäliga anställ­ningsvillkor, möjligheten till omställning, rätten till innestående ersättning och rätten att vara medlem i en arbetstagarorganisa­tion.

Vi är också överens om att låta en särskild utredare utarbeta ett lagförslag om behandling av personuppgifter i verksamhet enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen. Utredaren ska bland annat utreda ett effektivare informationsutbyte mellan Migrationsverket och Skatteverket, Försäkringskassan respektive Kronofogdemyndigheten. Beslut om kommittédirektiv planeras under våren.

Dessa insatser balanserar maktförhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. De innebär avskräckande effekter och väsentliga hinder för oseriösa arbetsgivare att tjäna pengar på att utnyttja andra människor. Samtidigt garanterar de ett fortsatt öppet system som Sverige kan vara stolt över.

TOBIAS BILLSTRÖM (M) migrationsminister
MARIA FERM (MP) migrationspolitisk talesperson

Nya regler för uppehållstillstånd 2014

[OBS! texten nedan är ett pressmeddelande]
Justitiedepartementet, 13 mars 2014

Människors ökade rörlighet till och från Sverige ska främjas. 

Regeringen har i dag beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över ett förslag som syftar till att syftar till att underlätta människors ökade rörlighet till och från Sverige.

För att underlätta cirkulär migration och ge tillfälle att pröva på arbete i andra länder ska det vara möjligt att vara bosatt utomlands i två år och ändå ha kvar sin formella koppling till Sverige.

Ett generellt undantag från huvudregeln om att permanenta uppehållstillstånd ska återkallas när bosättningen i Sverige har upphört. Istället kommer ett permanent uppehållstillstånd under vissa förutsättningar kunna återkallas tidigast efter två år.

Vidare föreslås att doktorander, på samma sätt som arbetskraftsinvandrare, ska kunna kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd i Sverige under forskarutbildningen. Det innebär att ett permanent uppehållstillstånd ska kunna beviljas för en person som i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren har haft uppehållstillstånd för studier, som avser utbildning på forskarnivå. Syftet med detta är att det ska bli mer attraktivt för internationella doktorander att välja Sverige som studiedestination.

Det ska även vara möjligt för studenter att stanna kvar och söka arbete eller undersöka förutsättningarna att starta näringsverksamhet i Sverige efter slutförda högskolestudier. Hur länge studenterna får stanna kommer regeringen att återkomma till i en särskild föreskrift. Sex månader kan vara en rimlig tid.

Det föreslås också flera justeringar för att göra de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring mer flexibla.

Kvalificeringsperioden för permanent uppehållstillstånd förlängs från fem till sju år. Den sammanlagda tillståndstiden för arbetstillstånd ska kunna vara längre än fyra år om det finns särskilda skäl. Den ska dock inte kunna vara längre än sex år.

Det ska dessutom bli enklare för en asylsökande som fått avslag på sin asylansökan att istället få tillstånd som arbetskraftsinvandrare. Den anställningstid som krävs för att byta spår kortas från sex till fyra månader.

Författningsändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2014.

Lagrådsremissen är överenskommen med Miljöpartiet de Gröna inom ramen för samarbetet i den migrationspolitiska överenskommelsen

Kortare förvarstider och återreseförbud

Det så kallade Återvändandedirektivet implementerades den 1 maj 2012 i svensk lag och har alltså trätt i kraft. De regeländringar som nu införts gäller för tredjelandsmedborgare, dvs personer från länder utanför EU, samt är i stort sett de samma i hela EU.


 

När det gäller återreseförbud innebär de nya reglerna i korthet följande:

Personer med avvisnings- eller utvisningsbeslut som inte lämnar Sverige inom den tid som angetts av Migrationsmyndigheterna får ett återreseförbud på ett år till alla Schengenstater. Normalt kommer den tid som anges i ett beslut även fortsättningsvis att vara två veckor vid avvisning och fyra veckor vid utvisning.

Om det i samband med beslut om avvisning eller utvisning bedöms finnas en risk att en person ska hålla sig undan kan denna få ett återreseförbud på upp till fem år. Det räcker här med att personen sagt att den inte tänker lämna Sverige. Andra skäl kan vara att personen tidigare har hållit sig undan, att han/hon har använt en falsk identitet, medvetet har lämnat oriktiga uppgifter eller undanhållit viktig information, har dömts för ett brott som kan ge fängelse, eller inte har hjälpt Migrationsverket att ta fram bevis på sin identitet.

Den som har barn med tillstånd att bo inom Schengenområdet kan slippa återreseförbud, beroende på omständigheterna. Även andra skäl kan göra att återvändandeförbudet kan upphävas.


Kortare förvarstider. När det gäller den kritiserade förvarstagningen där det tidigare inte fanns någon egentlig bortre tidsgräns fastslagen har följande beslutats.

• En utlänning får tas i förvar om det är sannolikt att han/hon kommer att avvisas eller utvisas, om identiteten är oklar, om det är sannolikt att han/hon kommer att försöka hålla sig undan, eller begå brott. Men om en utlänning tas i förvar ska beslut om verkställighetsförvar fattas senast efter 48 timmar, annars måste utlänningen försättas på fri fot.

En utlänning får inte kvarhållas i verkställighetsförvar längre tid än två månader om det inte finns synnerliga skäl för en längre tid. Om det finns sådana synnerliga skäl ska utlänningen ändå inte få hållas i förvar längre tid än tre månader. Synnerliga skäl kan vara misstanke om att utlänningen annars skulle hålla sig undan eller begå brott, att personen inte samarbetar eller att det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar.

Om det vid synnerliga skäl är sannolikt att verkställigheten kan ske, men kommer att ta längre tid än tre månader på grund av att utlänningen inte samarbetar eller om det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar ska utlänningen ändå inte få hållas i förvar längre tid än tolv månader.

• En utlänning som hålls i förvar och har placerats på kriminalvårdsanstalt, i häkte eller polisarrest ska hållas avskild från övriga intagna och ges möjlighet att ha kontakt med personer utanför institutionen, om utlänningen inte har utvisats på grund av brott.

Om en utlänning ska hållas under uppsikt, tex efter att ha släppts ur förvar, ska beslutet om uppsikt omprövas efter sex månader. Beslut om uppsikt kan ersätta förvar om utlänningen samarbetar.


Läs mer om återvändandedirektivet här.
Regeringens proposition till Riksdagen (Prop 2011/12:60)
Riksdagens beslut, den 21 mars 2012.
Migrationsverkets hemsida.
Migrationsverkets faktablad.