Hård kritik mot förvarstider gav ändring

Kortare tider i förvar och skärpta regler om återvändandeförbud blir det från den 1 maj 2012, om regeringens förslag går igenom i riksdagen. Propositionen, som lagts fram med stöd av Miljöpartiet, slår fast en tolv månaders tidsgräns för så kallad förvarstagning av tredjelandsmedborgare. Den innehåller också ett återvändandeförbud för den som inte frivilligt lämnar Sverige efter ett beslut om avvisning eller utvisning.

Det ska alltså inte längre vara möjligt att som nu kunna hålla en person i så kallat verkställighetsförvar hos Migrationsverket så länge som upp till 1,5 år, vilket hittills varit den bortre gräns som slagits fast i praxis, dvs i domstol. Det ska inte heller vara tillåtet att sätta en förvarstagen som inte begått ett brott i arrest, häkte eller på kriminalvårdsanstalt på samma villkor som övriga intagna.

Amnesty International hör till de organisationer som under de senaste åren allt kraftigare reagerat på och kritiserat hur tredjelandsmedborgare behandlats i samband med frihetsberövanden i syfte att verkställa beslut om ut- eller avvisning.

Även JK har framfört kritik av häktesplaceringar och sagt att det bara i undantagsfall får förekomma exempelvis övernattning i arrest eller häkte om personen i fråga inte begått ett brott. Frustrationen har också varit stor hos de flesta ombud över att det inte funnits några tidsgränser för en förvarstagning som många uppfattat som inhuman och kränkande.

Nu föreslår regeringen att en utlänning inte ska få hållas i verkställighetsförvar längre än två månader om det inte finns särskilda skäl för en längre förvarstid. Även om synnerliga skäl föreligger ska en utlänning inte få hållas i förvar längre tid än tre månader eller, om verkställigheten drar ut på tiden på grund av att utlänningen inte samarbetar eller för att det tar tid att införskaffa nödvändiga handlingar, högst tolv månader.

De nya reglerna betyder i klartext att om polisen inte lyckats verkställa en ut- eller avvisning inom tolv månader, så får svenska myndigheter inte fortsätta att frihetsberöva den person verkställigheten gäller. Man får istället använda sig av andra kontrollmetoder, exempelvis så kallad anmälningsplikt. Detta innebär tyvärr också att gränspolisen nu får ännu hårdare press på sig att verkligen lyckas verkställa de ärenden som de fått överta från Migrationsverket.

Samtidigt skärps reglerna för återvändande. Den som får ett avvisnings- eller utvisningsbeslut ska få en viss tid på sig att lämna landet. Tidsfristen ska bestämmas till två veckor vid avvisning och fyra veckor vid utvisning, föreslår regeringen. Den som inte återvänder frivilligt efter den tiden ska straffas med ett återvändandeförbud på ett år, som kan upphävas om det finns särskilda skäl. Finns inte förutsättningar för frivillighet ska återreseförbudet sättas till fem år. Det sistnämnda kan exempelvis bli aktuellt vid utvisning eller avlägsnandebeslut på grund av brott.

Att en utlänning som inte lämnar landet inom föreskriven tid ska meddelas ett återreseförbud innebär en nyordning i svensk rätt, skriver regeringen. Därför bör ett återreseförbud som meddelas i de fallen vara kortare än det som meddelas i samband med ett så kallat avlägsnandebeslut. Regeringen bedömer att lämplig tid för ett sådant förbud ska vara ett år.

De nya reglerna står i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistats olagligt i medlemsstaterna, det så kallade återvändandedirektivet och Sverige föreslås alltså börja tillämpa de nya reglerna från 1 maj 2012.

Debatt 2005-2011

Här under har vi samlat några länkar till artiklar från tiden 2005-2011, som rör invandring, migration, mänskliga rättigheter och utvisningar.

Sverige behöver ett MR-råd. Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic om återkommande kritik mot Sverige från FN.
Avvisningarna ökade kraftigt under 2009. Fler asylsökande som fått avslag avvisades från Sverige under förra året, jämfört med året innan. Det visar nya siffror från Migrationsverket, som fick extra anslag för att ordna avvisningarna, enligt ett nyhetsinslag i Ekot den 9 februari 2010.

Apatiska barn var inte drogade. Det visar omfattande tester som analyserats hos Rättsmedicinalverket. 2009-10-15
Sverige granskas nu av FNs Barnrättskommitté. UNICEF Sveriges blog skriver. 2011-10-03

FN granskar migrationsärenden. En tjänsteman från UNHCR ska under nio månader närgånget följa 200 asylärenden på plats hos Migrationsverket, och därefter skriva en rapport med rekommendationer. 2009-08-20
För första gången har FNs MR-råd granskat Sverige, som fick en rad rekommendationer om åtgärder. Texter på Svenska FN-förbundets sida om FNs råd för Mänskliga Rättigheters granskning av Sverige 2010. Senaste uppdatering 2011-11-16
Regeringen om FNs granskning i maj 2010. Länkar till svenska regeringens egen redovisning och officiella rapporter.
Nationell rapport om Mänskliga Rättigheter i Sverige, 8 maj 2010.
NGO-rapport (oberoende organisationers rapport) om Mänskliga Rättigheter i Sverige 2010.
Svenska FN-förbundet om Sveriges skyldighet att rapportera om vad som gjorts till olika kommittéer inom FN. Sverige har t.ex. ännu inte ställt sig bakom Migrantarbetarkonventionen

SvD: Migrationsministern upprörd över handel med adresser. OBS! Att Skatteverkets jurist i artikeln berättar att det inte är olagligt att tillhandahålla adresser till personer som inte är folkbokförda i Sverige. Däremot bör den som får inkomster genom att vidarebefodra post också skatta för inkomsterna. 2009-03-20

Ta medborgarskapet från kriminella invandrare. Åtta steg som moderaterna vill genomdriva för att förändra svensk invandringspolitik. Migrationsminister Tobias Billström, Elisabet Svantesson och Ulf Kristersson på DN debatt 2009-02-16.
En skrämmande utveckling. Vänsterpartiets Kalle Larsson kommenterar moderaternas utspel, i DN 2009-02-17.
Oenig opposition. Analys i Fria Tidningen, 2009-02-17.

Vi måste ställa tydligare krav på våra invandrare. Migrationsminister Tobias Billström på DN debatt 26/8 2008.
Billström missar problemets kärna. Jimmy Åkesson, ordförande i Sverigedemokraterna 29/8 2008.

Gemensam flyktingpolitik inom EU. Nya regler för återvändande av illegala invandrare. Europaparlamentet, 2008-06-12.

Omänskligheten tränger sig på. Debattartikel av barnläkaren Olle Jeppson, som vårdat apatiska barn och deltagit i verkställighet av avvisningsbeslut. ”Detta sätt att hantera asylbarnen är tyvärr inte en tillfällig återgång till barbariet och därmed en reparerbar ofullkomlighet i vårt moderna samhälle. Det är i själva verket höjden av modernitet och rationalitet”, skriver han. 2005-05-06

Papperslösa i arbete – kan bli en dyr affär för arbetsgivaren

OBS! En version av den här texten har tidigare publicerats i tidningen Lag & Avtal, (januari 2011) © Aminata Merete Grut
http://www.lag-avtal.se/tidningen/article3079415.ece

Från 1 juli 2011 har Sverige börjat tillämpa reglerna i EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare som anställer papperslösa. Den arbetsgivare som bryter mot förbudet att anställa en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i en medlemsstat kan få olika påföljder. Till exempel tvingas att betala ut avtalsenliga löner till migranter utan papper, samt skatter, arbetsgivareavgifter och straffavgifter till staten. Företag som hyr in tjänster kan också tvingas betala för underentreprenörers lagbrott genom att bli medbetalningsskyldiga för löner till papperslösa. Den papperslöse själv riskerar utvisning om det kommer fram att han eller hon arbetat utan tillstånd, men ska ändå ha rätt att få ut den lön han eller hon tjänat in.

Men de nya reglerna om sanktioner mot arbetsgivare som anställer papperslösa dömdes redan på förhand ut som relativt verkningslösa. Inte ens statens utredare Sten Heckscher trodde på en drastisk förändring. ”Lagändringarna innebär inte någon stor omställning, så det blir inte någon rusning till domstolarna”, sa han.

Sverige uppfyllde redan innan 2011 i stort sett alla direktivets krav i fråga om framför allt straffrättsliga och finansiella sanktioner, enligt Högsta förvaltningsdomstolens förre ordförande Sten Heckscher, som alltså haft i uppdrag att utreda hur vår nuvarande lagstiftning måste anpassas inför implementeringen. ”Jag tror inte att det blir någon rusning till domstolarna. Bara ett fåtal fall om året har lagförts tidigare och det vi föreslår innebär inte någon dramatisk förändring av verkligheten”, säger han. ”Det var också uttryckligen sagt att vi på punkt efter punkt skulle se till att det inte blir alltför betungande för arbetsgivare och myndigheter att införa direktivet. Därför har vi bland annat föreslagit att Skatteverket får till uppgift att samordna arbetsgivarnas uppgifter om nyanställda tredjelandsmedborgare.”

Polisen har inte någon officiell uppfattning om hur många papperslösa som arbetar i Sverige. ”Det är omöjligt att veta hur många papperslösa som reser in eller ut ur Sverige, med tanke på våra öppna gränser mot resten av EU”, säger Sören Clerton, chef för Centrala gränskontrollenheten vid Rikskriminalpolisen. Han håller också med om att det knappast kommer att ske några större förändringar efter lagändringarna. De underrättelsebaserade inspektioner och de branschkontroller som genomförs hos något tusental företag årligen i samarbete mellan olika myndigheter uppfyller redan nu direktivets krav på kontroller av arbetsgivare. Det gäller exempelvis Operation Krogsanering i Stockholm och Vit Kust i Göteborgsområdet.

TCO:s jurist Samuel Engblom, en av dem som varit med och startat Fackligt center för papperslösa i Stockholm, välkomnade i stort de nya reglerna. ”De gör det mindre attraktivt med billiga kontrakt där en underentreprenör använder sig av irreguljära migranter. Men vi skulle förstås också önskat ett lagförslag som slår fast att papperslösa har rätt att organisera sig fackligt. För de papperslösa förändrade den nya lagstiftningen inte mycket i sak. Mycket få papperslösa vill anmäla eller vittna mot en arbetsgivare och därmed riskera att själva bli utvisade.”

”Med tanke på att gränserna redan nu är så stängda runt EU att det inte kommer in så många nya papperslösa, borde politikerna inrikta sig mer på att ta hand om dem som redan är här och ge dem möjligheter att få stanna, inte ägna sig åt att kriminalisera dem eller de arbetsgivare som ger dem jobb”, säger också Yacine Asmani, från nätverket Papperslösa Stockholm.


FAKTA – Avgift har införts

Redan från första januari 2011 infördes en ny paragraf i utlänningslagen om en särskild avgift för den arbetsgivare som haft en papperslös anställd. För varje tredjelandsmedborgare som bevisas ha arbetat utan tillstånd ska arbetsgivaren betala ett halvt prisbasbelopp till staten. Har personen arbetat längre tid än tre månader blir avgiften i stället ett helt prisbasbelopp.
Inga undantag görs för god tro. Det krävs varken uppsåt eller oaktsamhet från arbetsgivarens sida, eller en dom, för att den lokala länsstyrelsen ska kunna kräva ut avgiften.

… fler sanktioner kom i juli

Från och med juli 2011 trädde tvingande regler om att den som hyrt in en underentreprenör för att göra ett arbete ska kunna bli medbetalningsskyldig för löner till papperslösa, samt att om en papperslös påträffas hos en arbetsgivare ska han eller hon förutsättas ha arbetat där i tre månader för avtalsenlig lön, om inte arbetsgivaren eller den papperslöse själv kan bevisa något annat.

En rad kontrollfunktioner har också föreslagits få en mer utförlig utformning. Förutom den redan existerande skyldigheten att kontrollera att den som anställs verkligen har uppehållstillstånd och arbetstillstånd, infördes också en direkt skyldighet för arbetsgivaren att anmäla att man anställt en tredjelandsmedborgare, samt en skyldighet att arkivera en kopia av den anställdas tillståndsgrundande handling. Skatteverket har föreslagits bli den instans som ska ta emot anmälan om anställning, i samband med inbetalning av skatter och avgifter.

Direktivets krav på regler om att arbetsgivare som anställt papperslösa ska ställas utanför upphandlingar, samt tvingas betala tillbaka statliga bidrag eller inte kunna uppbära sådana bidrag, anses av utredaren redan vara uppfyllda.


… så många papperslösa finns i Sverige

Bedömningarna av hur många personer från länder utanför EU som lever utan papper i Sverige i dag varierar kraftigt.

Läkare utan gränser, som ideellt driver sjukvårdsmottagningar för gömda flyktingar, tror att det kan rör sig om 30 000–50 000.

Nätverket för papperslösa i Stockholm tror att det kan vara så många som 100 000 personer.

Polisen har ingen officiell uppfattning. Det enda man med säkerhet kan säga är att under 2010 var runt 10 000 tredjelandsmedborgare eftersökta för så kallad verkställighet.


Läs mer om papperslösa och arbetsgivare i tidningen Lag & Avtal
http://www.lag-avtal.se/tidningen/article3079415.ece

Asylprocessen – nyheter och förändringar

Från den första januari 2010 har en rad nya lagregler trätt i kraft som innebär att Sverige har anpassat sin författning till EU:s gemensamma asylpolitik. De regler som nu implementerats är det så kallade Skyddsgrundsdirektivet* där skyddsbehövande delas in i två kategorier, samt det så kallade Asylprocedurdirektivet**om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus.

Formuleringar kring exkluderande och återkallande av flyktingstatus hör till de delar i skyddsgrundsdirektivet som kritiserats hårdast av framför allt olika människorättsorganisationer, som menar att dessa formuleringar tagit stor plats i jämförelse med kommissionens ursprungliga förslag. Kommissionen föreslog att flyktingstatus skulle resultera i fem års uppehållstillstånd med automatisk förnyelse när denna tid var slut. Detta förslag omvandlades i förhandlingarna i Europeiska rådet till tre års uppehållstillstånd för en person som erhållit flyktingstatus och att flyktingstatus därefter skulle omprövas.

Svårigheterna att enas kring Asyldirektivet berodde framför allt på att länderna var oense om huruvida en lista på så kallade ”säkra länder” skulle vara en del av direktivet. Denna bestämmelse skulle innebära att medlemsstaterna inte skulle behöva pröva en ansökan från någon som kom från ett ”säkert land”. Direktivet antogs till slut utan ”listan”, men med en artikel som anger att rådet ska utarbeta en sådan lista. ECRE (the European Council on Refugees and Exiles) var en av de organisationer som krävde att asylprocedurdirektivet skulle dras tillbaka.

I den svenska Utlänningslagen (2005:716) har en fjärde paragraf nu införts i kapitel 5 som innebär att flyktingar och andra skyddsbehövande inte ska kunna beviljas ställning som varaktigt bosatta i Sverige. Det ska istället vara möjligt att ompröva och återkalla en flyktingförklaring, när omständigheterna förändrats. Exakt vad detta innebär blir en tolkningsfråga för de instanser som ska ta ställning till kommande fall.

Ytterligare en genomgripande förändring är reglerna kring utlänningsärenden som har betydelse för rikets säkerhet. I lagens nya lydelse stadgas i kapitel 4 bland annat att en person inte kan beviljas status som flykting om han eller hon kan misstänkas ha sysslat med sådan verksamhet som kan utgöra fara för rikets säkerhet. Säkerhetsärenden enligt utlänningslagen ska handläggas på samma sätt som andra utlänningsärenden och kunna prövas av domstol. Särskilt kvalificerade säkerhetsärenden ska handläggas enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

Svensk utlänningsrätt har redan tidigare genomgått stora förändringar i och med införandet av särskilda Migrationsdomstolar under 2006 och de nya reglerna för arbetstillstånd i slutet av 2008. Samtidigt har också asylmottagandet reformerats. Det kritiserade flyktingmottagandet ska standardiseras så att boendet blir likvärdigt. Handläggningstiderna har kortats radikalt och en möjlighet att söka arbetstillstånd efter ett avslag på ansökan om asyl har tillkommit. Reglerna för att få arbeta som asylsökande med ett så kallat AT-UND (undantag från kravet på arbetstillstånd) har dock skärpts. Den sökande måste kunna styrka sin identitet genom att visa fram en id-handling, eller åtminstone medverka till att klarlägga sin identitet, annars beviljas inte AT-UND.

Från 15 april 2010 vill regeringen också införa nya regler för anhöriginvandring i lagen. Den som vill ta hit sina anhöriga måste kunna visa att han eller hon kan försörja dem och att bostaden är tillräckligt stor för familjen. Regeringens förslag har fått hård kritik från oppositionen. Propositionen bordlades i slutet av december men kommer snart upp igen till beslut. Troligen röstas förslaget igenom med en del förändringar. I nuvarande lydelse ska förslaget inte gälla konventionsflyktingar, skyddsbehövande, barn som ska förenas med sina föräldrar, eller om anknytningspersonen är en utlänning som har permanent uppehållstillstånd och har vistas i Sverige med tillstånd för bosättning i mer än fyra år.

Sverige har under perioden som ordförandeland i EU också medverkat till att det antagits ett nytt ramverk för det gränsöverskridande samarbetet, som ska gälla under perioden 2010-2014. Det kallas för Stockholmsprogrammet och antogs av det EU-toppmöte som ägde rum i Stockholm i december. Ramverket ersätter det tidigare femåriga Haagprogrammet, som löpte ut i december 2009. Överenskommelsen gäller bland annat polissamarbete, domstolsförfaranden, gränskontroll, asyl samt migration. Domstolar i olika EU-länder ska kunna samarbeta, liksom polisen. Det ska kunna göras samordnade aktioner för att bekämpa organiserad brottslighet och terrorism. EU:s gränsbevakningsorgan FRONTEX ska också utvecklas och få mer resurser och befogenheter, bland annat det nya övervakningsystemet EUROSUR med satsningar på mer biometrisk teknologi så som scanning av finger- och regnbågshinna. Det gemensamma asylkontor som länge diskuterats (European Asylum Support Office, EASO) finns också med i planerna.

Stockholmsprogrammet har fått hård kritik av de som ser det som ett ytterligare steg mot ett mer slutet Europa, med militariserade gränser och en urholkad asylrätt. Amnesty menar att det finns allvarliga brister i programmet när det gäller mänskliga rättigheter. Förespråkarna ser det som en vision för ett medborgarnas Europa. ”Det handlar om frihet och rättvisa för alla invånarna i EU.” säger Corazza Bildt i ett inlägg på Politikerbloggen. Organisationen Statewatch, som är baserad i London, bevakar utvecklingen och har samlat fakta och länkar på sin sajt. En mer lättläst sammanfattning av programmets innehåll finns hos Dagens Nyheter.

Sammantaget innebär de reformer som alliansregeringen genomfört under sin regeringsperiod att fokus lagts allt hårdare på den kritiserade så kallade arbetslinjen, där egen försörjning är centralt. Många mindre åtgärder som ska underlätta för arbetssökande att komma till Sverige – eller komma tillbaka till Sverige – är en del av detta och där finns en rad positiva förändringar. Den möjlighet som skapats av Migrationsverket att söka arbetstillstånd via nätet har gjort att ansökningar kan behandlas snabbare, utan onödiga omvägar via ambassader och diplomatpost. Den som söker via nätet slipper också Schengenprocedurerna och kan åka direkt till närmaste ambassad och hämta sitt tillstånd när/om det har beviljats. Utifrån de fall vår byrå har kännedom om har även ansökningar från personer som tidigare varit i Sverige som asylsökande behandlats positivt när det funnits ett erbjudande om varaktigt arbete från en seriös och etablerad arbetsgivare.

LÄS MER
Den senaste pdf-utgåvan av förändringarna i den svenska författningen
Genomförande av skyddsgrundsdirektivet och asylprocedurdirektivet – regeringens hemsida.
Organisationer som arbetar för flyktingar i Sverige
• En mycket kortfattad snabbguide till EU:s asylpolitik finns på Dagens Nyheters hemsida.
• Här är också en lättläst sammanfattning av Stockholmsprogrammets innehåll hos Dagens Nyheter.
ECRE (the European Council on Refugees and Exiles)
• Organisationen Statewatch, baserad i London.

* Det så kallade skyddsgrundsdirektivet – Europeiska rådets direktiv 2004/83/EG innehåller miniminormer för när en medborgare i ett tredje land antingen ska anses vara flykting eller alternativt skyddsbehövande, det vill säga i behov av skydd på grund av andra skäl. Definitionerna återfinns i artikel 2 i direktivet. Som flyktingar ska endast de betraktas som uppfyller Genevekonventionens definition, det vill säga riskerar förföljelse på grund av ras, religion, ursprung eller politiska åsikter. För de som inte uppfyller denna definition finns möjligheten att hävda att man behöver skydd av andra skäl, exempelvis humanitära.

**Asylprocedurdirektivet – Europeiska rådets direktiv 2005/85/EG slår fast miniminormer för hur medlemsstaterna får gå tillväga när de beviljar eller återkallar flyktingstatus. Från rätten till asyl ska det exempelvis vara möjligt att utesluta personer som kan antas vara skyldiga till krigsförbrytelser, har begått grova icke-politiska brott eller har bedrivit verksamhet som skulle kunna utgöra en fara för rikets säkerhet. Det ska också vara möjligt att ompröva ett beslut om flyktingförklaring om förhållandena förändras. Den vars flyktingförklaring utsätts för sådan prövning har rätt till ett offentligt biträde.

Hyresskulder

På tisdag nästa vecka kastas X ut ur sin lägenhet tillsammans med två tonåriga studerande döttrar. Mamman har vägrats ekonomiskt stöd för att betala hyran, hon ligger sex månader efter med betalningarna och nu har hyresvärden tröttnat.
I samma stund som de vräks blir socialförvaltningen skyldig att ordna annat boende åt den lilla familjen, i enlighet med den så kallade ”tak-över-huvudet-garantin” – ett boende som på mindre än tre månader med ganska stor sannolikhet kommer att ha kostat Stockholms kommun mer än hela det samlade skuldbeloppet som mamman i det här fallet är skyldig sin hyresvärd.

Det är i fall som dessa fullt rimligt att ställa sig frågan: Hur tänkte man egentligen här?

Att hyresgäster kastas ut i bostadslöshet på grund av hyresskulder eller för sent betalade hyror är ett scenario som just nu blir allt vanligare och vanligare i Sverige. Klimatet har hårdnat och varken hyresvärdar eller sociala myndigheter är beredda att ta sociala hänsyn, på samma sätt som för bara fem-sex år sedan, när det gäller människor med mycket låga eller inga inkomster alls, eller personer med psykiska eller andra sociala problem. Tyvärr gäller detta alltför ofta även barnfamiljer. Om föräldrarna slarvat med hyran, ja då riskerar hela familjen att vräkas med allt vad det innebär i form av bristande grundtrygghet för barnen, flytt från skolor och daghem och så vidare.

Inte heller socialtjänsten hjälper alltså till om det anses att den berörda personen inte är berättigad till ekonomisk hjälp. Det ställs allt hårdare krav på de sökande om att uppfylla vissa villkor. Ett avslag på begäran om ekonomisk hjälp kan exempelvis grundas på att den sökande inte har uppfyllt krav om att vara aktiv på arbetsförmedlingens jobbtorg eller inte har deltagit på ett tillfredsställande sätt i oavlönad praktik. Det har alltså de facto blivit allt svårare för icke bemedlade att få den hjälp de behöver för att ordna upp sin situation.

Det finns tyvärr numera också otaliga exempel på fall där hyresgäster förlorat sina lägenheter på grund av skulder som är mycket små, eller redan betalade. Vid ett flertal rättsprocesser i denna typ av tvister har Hyresnämnden dömt till värdens fördel. Praxis är alltså numera att en ganska låg grad av misskötsamhet, särskilt om den är återkommande, kan ligga till grund för ett förverkande av hyresrätten, det vill säga att en hyresgäst förlorar besittningsrätten till sin bostad och måste flytta. Det kan till exempel gå till så att hyresvärden meddelar hyresgästen att han eller hon har förverkat sin hyresrätt på grund av obetalade hyror eller misskötsamhet och måste flytta. Lyder inte hyresgästen utan stannar kvar i lägenheten, begär hyresvärden handräckning av kronofogden för att skilja hyresgästen från besittningen.

Kronofogden skiljer de boende från besittningen av lägenheten genom att byta lås. Hyresgästen meddelas bara helt kort om att en förrättning kommer att ske ett visst datum och klockslag. Skulle kronofogden möta hinder för att utföra förrättningen – exempelvis i form av hysteriska tidigare hyresgäster som inte vill lämna sin bostad – så tillkallas polis. I ett senare skede transporteras även möbler och annat bohag iväg till magasinering i tre månader innan det säljs eller slängs bort. Finns det utmätningsbara tillgångar i hushållet, vilket oftast är osannolikt, kan de tas i mät av kronofogden som sedan säljer dem och använder pengarna för att betala av på skuldbeloppet.

En naturlig fråga är om den nuvarande situationen verkligen är i överensstämmelse med lagstiftarens intentioner. Socialtjänstlagen (2001:453), SoL, har ju faktiskt ursprungligen tillkommit just för att hjälpa personer i nöd och förhindra att exempelvis barn och ungdomar hamnar i onödigt svåra situationer. Ändå försätter man idag alltså medvetet människor i en situation som leder fram till en förlorad hyresrätt, med hänvisning till att de inte uppfyllt lagens krav. Är det vettigt att en socialförvaltning med argumentet att en person inte gjort tillräckligt för att hjälpa sig själv ska kunna vägra ekonomisk hjälp om det uppenbart innebär att den sökande riskerar att förlora sin lägenhet?

Är det rimligt att en person som inte förstått att hon har rätt ”att hävda nöd” hos socialförvaltningen, och istället har överlevt på en inkomst under existensminimum, ska ställas inför att vräkas från en mångårig bostad med förstahandskontrakt på grund av nekade bidrag och istället hamna i socialtjänstens så kallade ”tak-över-huvudet-garanti”? En garanti som i dagsläget kostar Stockholms kommun skyhöga belopp – på en eller två månader ofta lika mycket som den vräkta tidigare hade i årshyra?

I fallet X är det rikigt att personen i fråga har slarvat med det hon anvisats att göra, som att delta i aktiviteter på jobbtorg, delta i praktik, och så vidare. Hon har också varit i liknande situationer tidigare och då fått hjälp av socialförvaltningen. Men i övrigt finns inga klagomål på familjen och inga missbruksproblem eller liknande. Problemet är helt och hållet ekonomiskt. Men med hänvisning till de tidigare problemen (för fyra år sedan), samt till 4 kap 1 § SoL har socialtjänsten avslagit mammans senaste begäran om ekonomiskt bistånd för att betala de eftersläpande hyrorna, lite över 5000 kronor per månad. Socialtjänsten anser inte att hon stått till arbetsmarknadens förfogande under den tid som hyresskulden uppstått och nämner att hon har haft egna inkomster – bostadsbidrag, underhållsstöd och barnbidrag. Pengar som X hävdar att hon till största delen använt för att köpa mat och andra nödvändigheter till familjen. Hon menar också att orsaken till att hon inte kunnat sköta jobbtorg och praktik helt enkelt är att hon inte haft pengar kvar till resorna. Hon visste inte heller vad hon skulle göra när socialförvaltningen vägrade henne hjälp med hyran utan har fortsatt att begära hjälp månad efter månad och har överklagat flera av besluten.

Man blir naturligtvis berörd av fall som dessa. Även om X själv har del i det som hänt är det inte svårt att ställa sig undrande till socialtjänstens beslut – som ju i praktiken har lett fram till att X förlorat sin lägenhet. Är konsekvenserna för X och hennes familj – och för Stockholms stad – ekonomiskt och samhällspolitiskt rimliga? Och står hela förfarandet i överensstämmelse med grundläggande författningar kring mänskliga rättigheter och jämlikhet i levnadsvillkor? Är det ens rimligt att påstå att en person inte är i behov av ekonomiskt bistånd när inkomsterna är bidrag som möjligtvis med ett nödrop räcker för att betala mat och hygienvaror till ett hushåll på tre personer, men därutöver inte räcker till hyra och elektricitet?

Jag har rekommenderat X att söka upp mer kunniga personer inom socialrättens område för att få reda ut om det finns något mer hon kan göra. Problemet för X är att hon inte har några pengar att betala en jurist med. Lägenheten har hon i vilket fall som helst förlorat. Om inte värden i sista stund skulle ändra sig. Det är dock inte troligt.

Det mest sannolika är alltså att på tisdag nästa vecka, ungefär vid den här tiden, sitter X med sina döttrar hos Hotelljouren i Skärholmen, eller i Västberga, vilket därefter kostar kommunen ungefär 30.000 kronor i månaden.

Den enda vinnaren i sammanhanget är stadsdelsförvaltningen i den stadsdel där X nu är folkbokförd. Om hon blir hemlös är hon nämligen inte längre deras ansvar utan kan hänvisas antingen till socialjouren eller till den stadsdel där hon får hotellhemsrum eller annat hotellrum.

Rådgivning online