Kategoriarkiv: Uppehållstillstånd

Flytta fritt – möjligt efter fem år i EU  

Efter fem år i ett EU-land, med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring, har den som är medborgare i ett icke EU-land rätt att få ett bevis om varaktig bosättning. Statusen som varaktigt bosatt ger innehavaren rätt att fritt flytta mellan EU:s olika länder, även om personen inte är medborgare i ett EU-land.  

Tyvärr känner många inte till den här möjligheten som är öppen för alla som bor i EU och är så kallade ”tredjelandsmedborgare” – medborgare i ett annat land som ligger utanför Europeiska unionen.

I mitt arbete med migrationsärenden möter vi ofta tredjelandsmedborgare som har flyttat till Sverige från ett annat land i EU där de bott länge och haft permanent uppehållstillstånd, ett tillstånd som de tyvärr förlorat när de flyttat hit eftersom de inte kände till sin rätt att begära bevis om varaktig bosättning – innan flytten. För vissa slutar allt detta med återresa till hemlandet. För andra betyder det att hela den jobbiga processen med att söka uppehållstillstånd måste göras om igen och det dröjer flera år innan personen kan ha ett nytt permanent uppehållstillstånd, men nu i Sverige.

EU berömmer sig självt om att ha så kallad fri rörlighet. Alla som är medborgare i ett EU-land har rätt att fritt resa mellan EU:s olika länder, att söka arbete och studera i alla delar av EU (med undantag för Danmark, Irland och Storbritannien, där gäller andra regler). Men eftersom många länder i EU har hårda medborgarskapslagar, som gör det svårt att få medborgarskap trots lång bosättning i landet, har situationen för de så kallade tredjelandsmedborgarna blivit allt mer utsatt. Det har i sin tur lett till olika rättsliga prövningar som gällt exempelvis den fria rörligheten och de sociala förmånerna. Genom dessa olika prövningar av ärenden har de rättsvårdande myndigheterna inom EU slutligen uttalat att det inte är rimligt att de som bott och arbetat länge i EU, har betalat skatt, skött sig och bidragit till samhällets uppbyggnad inte ska kunna leva i EU på samma villkor som de olika nationernas medborgare.

Det är nu mer än tio år sedan EU-domstolen för första gången slog fast att alla som bor och arbetar i EU ska ha samma rättigheter till sociala förmåner och fri rörlighet inom unionen, oavsett om de är medborgare i ett av unionens länder eller ej. Ett politiskt beslut om hur dessa legala rättigheter skulle säkras togs 2003 av Europeiska rådet.   För att översätta till mer begriplig svenska innebär detta alltså att rätten till fri rörlighet och rätten till sociala förmåner i EU måste gälla alla de som bor och arbetar i EU, även de som inte är medborgare i något av EU:s länder utan har behållit sitt medborgarskap i ett tidigare hemland. Status som varaktigt bosatt ska garantera den rätten. De enda länder som är undantagna från de här reglerna är Danmark, Irland och Storbritannien. Det innebär att där kan en tredjelandsmedborgare inte få uppehållstillstånd enbart på grund av en status som varaktigt bosatt i ett annat EU-land.

Gränsen för när en tredjelandsmeborgare har rätt att ansöka om och utfå ett bevis om sin status som varaktigt bosatt i EU har dragits vid fem år med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring. Hinder för att få beviset är alltså exempelvis försörjningsstöd genom sociala myndigheter, eller kriminalitet.  Om du som läser det här själv har bott i Sverige mer än fem år och är självförsörjande men inte medborgare i ett EU-land, kan det kanske vara idé att fundera på att ansöka om att få ut beviset om varaktig bosättning.

Informationen från EU finns på 15 olika språk. Det svenska Migrationsverket har också en sida som berättar mer om hur du söker bevis om status som varaktigt bosatt. Vill ni ha ytterligare råd kring migrationsfrågor, eller behöver hjälp med ert specifika ärende, sök er då till en juridisk byrå eller advokatbyrå.

 

(den här texten har också publicerats på annan plats)

När du vill återförenas med barn

Det har blivit allt vanligare att svenska myndigheter underkänner dokumentation över folkbokföring från länder där den skriftliga dokumentationen antingen är obefintlig eller också betraktas som ofullständig eller osäker. Detta kan få allvarliga konsekvenser för en förälder som hamnar i situationen att han eller hon inte kan betraktas som juridisk vårdnadshavare för barnet.

Enligt svensk praxis upphör ett tidigare hemlands regler om vårdnad att gälla när barn och föräldrar kommer till Sverige från annat land. Istället tillämpas svensk och europeisk lag. Det kan ibland ställa till det rejält för en del föräldrar, särskilt när det inte finns giltig dokumentation gällande föräldraskapet.

Enligt svensk lag har mamman alltid ensam vårdnad om hon aldrig har varit gift med barnens far. Det är alltså lättare för en mamma att registreras som vårdnadshavare hos Skatteverket än för en pappa. Finns inga juridiskt giltiga bevis på att föräldrarna har varit gifta när barnen föddes (skriftlig dokumentation) eller att de fortfarande är gifta, registreras barnen alltid med enbart mamman som vårdnadshavare.

Utan rätt dokumentation riskerar alltså särskilt pappor att inte kunna registreras som vårdnadshavare i Sverige, vilket kan bli en mycket besvärlig situation. Det innebär nämligen att han riskerar att förlora sin bestämmanderätt över barnen. Även då pappan kunnat registreras som gemensam vårdnadshavare kan det bli knepigt, i de situationer där bägge föräldrarnas underskrifter krävs. Det kan till exempel handla om att skriva in ett barn på dagis, i en skola, eller att flytta och byta folkbokföringsadress.

Om barn som kommit till Sverige från utlandet helt saknar juridiskt giltiga vårdnadshavare kommer socialnämnden i den lokala kommunen att få en signal om detta. Myndigheten måste då träda in och utreda vem som ska vara vårdnadshavare och i förekommande fall även utreda vem som är biologisk förälder. Barnen registreras i sådant fall dessutom som ”ensamkommande” av myndigheten. Detta problem gäller särskilt familjer som kommer från något av de länder i världen där de flesta överenskommelser sker muntligen och äktenskap inte alltid registreras officiellt, vilket kan medföra att det saknas papper på att föräldrarna i fråga varit eller är gifta med varandra.

När barn ska komma hit från ett annat land och den mottagande föräldern är en ensam pappa är det alltså EXTRA VIKTIGT att, om möjligt redan innan barnen kommer, se till att det finns en i Sverige juridiskt giltig dom som visar att pappan har ensam eller gemensam vårdnad (tex genom Svensk Tingsrätt), alternativt ett juridiskt giltigt originaldokument som visar att föräldrarna varit gifta med varandra samt slutligen även ett dokument som bevisar att mamman har godkänt att barnen reser till Sverige för att bosätta sig där med pappan.

OBS! Enbart ett dokument där mamman godkänner att barnet reser till Sverige räcker inte för att pappan ska kunna räknas som vårdnadshavare i juridisk mening i Sverige.

OBS! Att domstolsbeslut från andra länder gällande vårdnad inte alltid gäller i Sverige. Domar godkänns bara om de kommer från länder som ratificierat (godkänt) de konventioner (internationella överenskommelser) som ska underlätta vid internationella vårdnadstvister, för skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Vårdnadsbeslut från ett icke-konventionsland kan en förälder alltså behöva begära att få fastställt i en svensk domstol för att det ska vinna juridisk giltighet. Detta är extra vanligt då det gäller barn vars mor är kvar i hemlandet. Att påbörja denna process efter att barnen kommit till Sverige kan ta mycket kraft, tid och energi och om man kan ordna juridiskt giltiga papper redan från början underlättar det invandringen betydligt. Många utomeuropeiska länder, tex i Afrika, uppfyller inte konventionens krav. Läs mer om bortförda barn och internationella överenskommelser här: Regeringens informationssida om internationella vårdnadstvister.

Även om det saknas dokumentation har Skattemyndigheten laglig möjlighet att registrera exempelvis makar med barn som gifta och gemensamma vårdnadshavare i de fall då de exempelvis kommit tillsammans från länder där dokumentation saknas. Men så fort det finns tveksamhet kring uppgifterna avseende exempelvis vårdnad om barn, dvs tex i de fall då en förälder är kvar i hemlandet, har Skatteverket möjlighet att neka registrering om det inte finns dokumentation. Det vanligaste är då att man helt enkelt registrerar endast modern som vårdnadshavare.

Ett mycket gott råd till föräldrar som vill hämta barn till Sverige från ett land som inte finns med på listan över konventionsländer är alltså att kontakta en jurist innan barnen ska komma, för en genomgång av vad som behöver göras.

(den här texten har också publicerats på annan plats)

Papperslösa i arbete – kan bli en dyr affär för arbetsgivaren

OBS! En version av den här texten har tidigare publicerats i tidningen Lag & Avtal, (januari 2011) © Aminata Merete Grut
http://www.lag-avtal.se/tidningen/article3079415.ece

Från 1 juli 2011 har Sverige börjat tillämpa reglerna i EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare som anställer papperslösa. Den arbetsgivare som bryter mot förbudet att anställa en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i en medlemsstat kan få olika påföljder. Till exempel tvingas att betala ut avtalsenliga löner till migranter utan papper, samt skatter, arbetsgivareavgifter och straffavgifter till staten. Företag som hyr in tjänster kan också tvingas betala för underentreprenörers lagbrott genom att bli medbetalningsskyldiga för löner till papperslösa. Den papperslöse själv riskerar utvisning om det kommer fram att han eller hon arbetat utan tillstånd, men ska ändå ha rätt att få ut den lön han eller hon tjänat in.

Men de nya reglerna om sanktioner mot arbetsgivare som anställer papperslösa dömdes redan på förhand ut som relativt verkningslösa. Inte ens statens utredare Sten Heckscher trodde på en drastisk förändring. ”Lagändringarna innebär inte någon stor omställning, så det blir inte någon rusning till domstolarna”, sa han.

Sverige uppfyllde redan innan 2011 i stort sett alla direktivets krav i fråga om framför allt straffrättsliga och finansiella sanktioner, enligt Högsta förvaltningsdomstolens förre ordförande Sten Heckscher, som alltså haft i uppdrag att utreda hur vår nuvarande lagstiftning måste anpassas inför implementeringen. ”Jag tror inte att det blir någon rusning till domstolarna. Bara ett fåtal fall om året har lagförts tidigare och det vi föreslår innebär inte någon dramatisk förändring av verkligheten”, säger han. ”Det var också uttryckligen sagt att vi på punkt efter punkt skulle se till att det inte blir alltför betungande för arbetsgivare och myndigheter att införa direktivet. Därför har vi bland annat föreslagit att Skatteverket får till uppgift att samordna arbetsgivarnas uppgifter om nyanställda tredjelandsmedborgare.”

Polisen har inte någon officiell uppfattning om hur många papperslösa som arbetar i Sverige. ”Det är omöjligt att veta hur många papperslösa som reser in eller ut ur Sverige, med tanke på våra öppna gränser mot resten av EU”, säger Sören Clerton, chef för Centrala gränskontrollenheten vid Rikskriminalpolisen. Han håller också med om att det knappast kommer att ske några större förändringar efter lagändringarna. De underrättelsebaserade inspektioner och de branschkontroller som genomförs hos något tusental företag årligen i samarbete mellan olika myndigheter uppfyller redan nu direktivets krav på kontroller av arbetsgivare. Det gäller exempelvis Operation Krogsanering i Stockholm och Vit Kust i Göteborgsområdet.

TCO:s jurist Samuel Engblom, en av dem som varit med och startat Fackligt center för papperslösa i Stockholm, välkomnade i stort de nya reglerna. ”De gör det mindre attraktivt med billiga kontrakt där en underentreprenör använder sig av irreguljära migranter. Men vi skulle förstås också önskat ett lagförslag som slår fast att papperslösa har rätt att organisera sig fackligt. För de papperslösa förändrade den nya lagstiftningen inte mycket i sak. Mycket få papperslösa vill anmäla eller vittna mot en arbetsgivare och därmed riskera att själva bli utvisade.”

”Med tanke på att gränserna redan nu är så stängda runt EU att det inte kommer in så många nya papperslösa, borde politikerna inrikta sig mer på att ta hand om dem som redan är här och ge dem möjligheter att få stanna, inte ägna sig åt att kriminalisera dem eller de arbetsgivare som ger dem jobb”, säger också Yacine Asmani, från nätverket Papperslösa Stockholm.


FAKTA – Avgift har införts

Redan från första januari 2011 infördes en ny paragraf i utlänningslagen om en särskild avgift för den arbetsgivare som haft en papperslös anställd. För varje tredjelandsmedborgare som bevisas ha arbetat utan tillstånd ska arbetsgivaren betala ett halvt prisbasbelopp till staten. Har personen arbetat längre tid än tre månader blir avgiften i stället ett helt prisbasbelopp.
Inga undantag görs för god tro. Det krävs varken uppsåt eller oaktsamhet från arbetsgivarens sida, eller en dom, för att den lokala länsstyrelsen ska kunna kräva ut avgiften.

… fler sanktioner kom i juli

Från och med juli 2011 trädde tvingande regler om att den som hyrt in en underentreprenör för att göra ett arbete ska kunna bli medbetalningsskyldig för löner till papperslösa, samt att om en papperslös påträffas hos en arbetsgivare ska han eller hon förutsättas ha arbetat där i tre månader för avtalsenlig lön, om inte arbetsgivaren eller den papperslöse själv kan bevisa något annat.

En rad kontrollfunktioner har också föreslagits få en mer utförlig utformning. Förutom den redan existerande skyldigheten att kontrollera att den som anställs verkligen har uppehållstillstånd och arbetstillstånd, infördes också en direkt skyldighet för arbetsgivaren att anmäla att man anställt en tredjelandsmedborgare, samt en skyldighet att arkivera en kopia av den anställdas tillståndsgrundande handling. Skatteverket har föreslagits bli den instans som ska ta emot anmälan om anställning, i samband med inbetalning av skatter och avgifter.

Direktivets krav på regler om att arbetsgivare som anställt papperslösa ska ställas utanför upphandlingar, samt tvingas betala tillbaka statliga bidrag eller inte kunna uppbära sådana bidrag, anses av utredaren redan vara uppfyllda.


… så många papperslösa finns i Sverige

Bedömningarna av hur många personer från länder utanför EU som lever utan papper i Sverige i dag varierar kraftigt.

Läkare utan gränser, som ideellt driver sjukvårdsmottagningar för gömda flyktingar, tror att det kan rör sig om 30 000–50 000.

Nätverket för papperslösa i Stockholm tror att det kan vara så många som 100 000 personer.

Polisen har ingen officiell uppfattning. Det enda man med säkerhet kan säga är att under 2010 var runt 10 000 tredjelandsmedborgare eftersökta för så kallad verkställighet.


Läs mer om papperslösa och arbetsgivare i tidningen Lag & Avtal
http://www.lag-avtal.se/tidningen/article3079415.ece

Asylprocessen – nyheter och förändringar

Från den första januari 2010 har en rad nya lagregler trätt i kraft som innebär att Sverige har anpassat sin författning till EU:s gemensamma asylpolitik. De regler som nu implementerats är det så kallade Skyddsgrundsdirektivet* där skyddsbehövande delas in i två kategorier, samt det så kallade Asylprocedurdirektivet**om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus.

Formuleringar kring exkluderande och återkallande av flyktingstatus hör till de delar i skyddsgrundsdirektivet som kritiserats hårdast av framför allt olika människorättsorganisationer, som menar att dessa formuleringar tagit stor plats i jämförelse med kommissionens ursprungliga förslag. Kommissionen föreslog att flyktingstatus skulle resultera i fem års uppehållstillstånd med automatisk förnyelse när denna tid var slut. Detta förslag omvandlades i förhandlingarna i Europeiska rådet till tre års uppehållstillstånd för en person som erhållit flyktingstatus och att flyktingstatus därefter skulle omprövas.

Svårigheterna att enas kring Asyldirektivet berodde framför allt på att länderna var oense om huruvida en lista på så kallade ”säkra länder” skulle vara en del av direktivet. Denna bestämmelse skulle innebära att medlemsstaterna inte skulle behöva pröva en ansökan från någon som kom från ett ”säkert land”. Direktivet antogs till slut utan ”listan”, men med en artikel som anger att rådet ska utarbeta en sådan lista. ECRE (the European Council on Refugees and Exiles) var en av de organisationer som krävde att asylprocedurdirektivet skulle dras tillbaka.

I den svenska Utlänningslagen (2005:716) har en fjärde paragraf nu införts i kapitel 5 som innebär att flyktingar och andra skyddsbehövande inte ska kunna beviljas ställning som varaktigt bosatta i Sverige. Det ska istället vara möjligt att ompröva och återkalla en flyktingförklaring, när omständigheterna förändrats. Exakt vad detta innebär blir en tolkningsfråga för de instanser som ska ta ställning till kommande fall.

Ytterligare en genomgripande förändring är reglerna kring utlänningsärenden som har betydelse för rikets säkerhet. I lagens nya lydelse stadgas i kapitel 4 bland annat att en person inte kan beviljas status som flykting om han eller hon kan misstänkas ha sysslat med sådan verksamhet som kan utgöra fara för rikets säkerhet. Säkerhetsärenden enligt utlänningslagen ska handläggas på samma sätt som andra utlänningsärenden och kunna prövas av domstol. Särskilt kvalificerade säkerhetsärenden ska handläggas enligt lagen om särskild utlänningskontroll.

Svensk utlänningsrätt har redan tidigare genomgått stora förändringar i och med införandet av särskilda Migrationsdomstolar under 2006 och de nya reglerna för arbetstillstånd i slutet av 2008. Samtidigt har också asylmottagandet reformerats. Det kritiserade flyktingmottagandet ska standardiseras så att boendet blir likvärdigt. Handläggningstiderna har kortats radikalt och en möjlighet att söka arbetstillstånd efter ett avslag på ansökan om asyl har tillkommit. Reglerna för att få arbeta som asylsökande med ett så kallat AT-UND (undantag från kravet på arbetstillstånd) har dock skärpts. Den sökande måste kunna styrka sin identitet genom att visa fram en id-handling, eller åtminstone medverka till att klarlägga sin identitet, annars beviljas inte AT-UND.

Från 15 april 2010 vill regeringen också införa nya regler för anhöriginvandring i lagen. Den som vill ta hit sina anhöriga måste kunna visa att han eller hon kan försörja dem och att bostaden är tillräckligt stor för familjen. Regeringens förslag har fått hård kritik från oppositionen. Propositionen bordlades i slutet av december men kommer snart upp igen till beslut. Troligen röstas förslaget igenom med en del förändringar. I nuvarande lydelse ska förslaget inte gälla konventionsflyktingar, skyddsbehövande, barn som ska förenas med sina föräldrar, eller om anknytningspersonen är en utlänning som har permanent uppehållstillstånd och har vistas i Sverige med tillstånd för bosättning i mer än fyra år.

Sverige har under perioden som ordförandeland i EU också medverkat till att det antagits ett nytt ramverk för det gränsöverskridande samarbetet, som ska gälla under perioden 2010-2014. Det kallas för Stockholmsprogrammet och antogs av det EU-toppmöte som ägde rum i Stockholm i december. Ramverket ersätter det tidigare femåriga Haagprogrammet, som löpte ut i december 2009. Överenskommelsen gäller bland annat polissamarbete, domstolsförfaranden, gränskontroll, asyl samt migration. Domstolar i olika EU-länder ska kunna samarbeta, liksom polisen. Det ska kunna göras samordnade aktioner för att bekämpa organiserad brottslighet och terrorism. EU:s gränsbevakningsorgan FRONTEX ska också utvecklas och få mer resurser och befogenheter, bland annat det nya övervakningsystemet EUROSUR med satsningar på mer biometrisk teknologi så som scanning av finger- och regnbågshinna. Det gemensamma asylkontor som länge diskuterats (European Asylum Support Office, EASO) finns också med i planerna.

Stockholmsprogrammet har fått hård kritik av de som ser det som ett ytterligare steg mot ett mer slutet Europa, med militariserade gränser och en urholkad asylrätt. Amnesty menar att det finns allvarliga brister i programmet när det gäller mänskliga rättigheter. Förespråkarna ser det som en vision för ett medborgarnas Europa. ”Det handlar om frihet och rättvisa för alla invånarna i EU.” säger Corazza Bildt i ett inlägg på Politikerbloggen. Organisationen Statewatch, som är baserad i London, bevakar utvecklingen och har samlat fakta och länkar på sin sajt. En mer lättläst sammanfattning av programmets innehåll finns hos Dagens Nyheter.

Sammantaget innebär de reformer som alliansregeringen genomfört under sin regeringsperiod att fokus lagts allt hårdare på den kritiserade så kallade arbetslinjen, där egen försörjning är centralt. Många mindre åtgärder som ska underlätta för arbetssökande att komma till Sverige – eller komma tillbaka till Sverige – är en del av detta och där finns en rad positiva förändringar. Den möjlighet som skapats av Migrationsverket att söka arbetstillstånd via nätet har gjort att ansökningar kan behandlas snabbare, utan onödiga omvägar via ambassader och diplomatpost. Den som söker via nätet slipper också Schengenprocedurerna och kan åka direkt till närmaste ambassad och hämta sitt tillstånd när/om det har beviljats. Utifrån de fall vår byrå har kännedom om har även ansökningar från personer som tidigare varit i Sverige som asylsökande behandlats positivt när det funnits ett erbjudande om varaktigt arbete från en seriös och etablerad arbetsgivare.

LÄS MER
Den senaste pdf-utgåvan av förändringarna i den svenska författningen
Genomförande av skyddsgrundsdirektivet och asylprocedurdirektivet – regeringens hemsida.
Organisationer som arbetar för flyktingar i Sverige
• En mycket kortfattad snabbguide till EU:s asylpolitik finns på Dagens Nyheters hemsida.
• Här är också en lättläst sammanfattning av Stockholmsprogrammets innehåll hos Dagens Nyheter.
ECRE (the European Council on Refugees and Exiles)
• Organisationen Statewatch, baserad i London.

* Det så kallade skyddsgrundsdirektivet – Europeiska rådets direktiv 2004/83/EG innehåller miniminormer för när en medborgare i ett tredje land antingen ska anses vara flykting eller alternativt skyddsbehövande, det vill säga i behov av skydd på grund av andra skäl. Definitionerna återfinns i artikel 2 i direktivet. Som flyktingar ska endast de betraktas som uppfyller Genevekonventionens definition, det vill säga riskerar förföljelse på grund av ras, religion, ursprung eller politiska åsikter. För de som inte uppfyller denna definition finns möjligheten att hävda att man behöver skydd av andra skäl, exempelvis humanitära.

**Asylprocedurdirektivet – Europeiska rådets direktiv 2005/85/EG slår fast miniminormer för hur medlemsstaterna får gå tillväga när de beviljar eller återkallar flyktingstatus. Från rätten till asyl ska det exempelvis vara möjligt att utesluta personer som kan antas vara skyldiga till krigsförbrytelser, har begått grova icke-politiska brott eller har bedrivit verksamhet som skulle kunna utgöra en fara för rikets säkerhet. Det ska också vara möjligt att ompröva ett beslut om flyktingförklaring om förhållandena förändras. Den vars flyktingförklaring utsätts för sådan prövning har rätt till ett offentligt biträde.